Detta avtal sluts med stöd av avtal 1997-09-22 Samverkan för utveckling som slutits mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna (AGV Cirkulär 1997:A 9). Avtalet ersätter MBA-S, ATS, AMLA-89 och FHVA.

Detta avtal gäller mellan Sjöfartsverket och de arbetstagarorganisationer som är parter i detta avtal och då i frågor som rör förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Avtalet ersätter 11, 12, 19 och 38 § § MBL i frågor som berörs i detta avtal samt AML:s regler om skyddskommittéarbete och samverkan.

Avtalet inskränker inte eller utökar de rättigheter och skyldigheter som i övrigt följer av dessa lagar.

Som utgångspunkter för samverkan vid Sjöfartsverket ska gälla det centrala samverkansavtalet och idéskriften "Samverkan för utveckling", en skrift från Utvecklingsrådet (1998).

De områden som berörs av detta avtal är

Målet med samverkanssystemet vid Sjöfartsverket är att ge all personal ökat inflytande och genom påverkan på beslutsprocessen göra denna mer effektiv och därmed höja verksamhetens kvalitet. Detta ska skapa kortare beslutsvägar och öka delaktigheten vid gemensamma beslut.

En tydlig ansvarsfördelning med koppling till inflytande och enkla samt ändamålsenliga former för samverkan, är en förutsättning för att systemet ska kunna fungera.

En annan förutsättning för att samverkan ska kunna fungera är att beslutsmandat delegeras till de ledamöter, hos båda parter, som utses till deltagare i de respektive samverkansgrupperna.

Utgångspunkten för samverkan är att beslut ska fattas så nära verksamheten som möjligt. När frågor behandlas i samverkan mellan dem som direkt berörs, ökar delaktigheten och engagemanget i verksamheten. En effektivare organisation skapas bland annat genom att tillvarata de anställdas kompetens. Detta uppnås genom regelbundna arbetsplatsträffar eller personalmöten där arbetsledningen tillsammans med de anställda diskuterar alla frågor som är av vikt för att planera och utveckla verksamheten. Arbetsplatsträffen/personalmötet är grunden i samverkan och är beslutsforum i frågor som rör den egna arbetsplatsen.

Samverkan ska ske på alla nivåer inom Sjöfartsverket. Lokala samverkansavtal ska därför träffas på avdelningsnivå (motsvarande) samt vid behov på ytterligare en nivå. Grupperna ska vara partssammansatta där respektive part utser sina ledamöter.

En förutsättning för att samverkanssystemet ska kunna fungera är att lokala avtal träffas där samverkansarbetet utformas efter de lokala förutsättningarna.

En central samverkansgrupp ska finnas vid Sjöfartsverket. Den centrala samverkansgruppen är dels sista instans i samverkanssystemet och dels huvudansvarig för att samverkan vid Sjöfartsverket fungerar.

Arbetet i samverkansgrupper ska ses som ett stöd i verksamhetens beslutsprocess och det är därför viktigt att det på samtliga möten förs minnesanteckningar eller protokoll.

Utgångspunkten med samverkanssystemet är att berörda frågor ska kunna tas upp i de olika samverkansgrupperna och att så få frågor som möjligt ska behöva gå till förhandling. Ytterligare en förutsättning för samverkan är att båda parter dels har fått behövlig information och rimlig tid att sätta sig in i frågan och dels att de har fått möjlighet att framföra alla sina synpunkter i frågan.

Om det i arbetet i en samverkansgrupp finns behov av att kalla in expertis i en fråga, ska möjlighet finnas att ajournera mötet till dess att tillräckligt underlag finns för fortsatt arbete.

Frågor som är föremål för samverkan och som berör flera arbetsplatser inom en avdelning ska föras upp till samverkansgruppen på avdelningsnivå. Verksgemensamma frågor ska direkt föras upp till den centrala samverkansgruppen.

Om oenighet ändå uppstår i en samverkansgrupp ska frågan antingen lyftas upp till en samverkansgrupp på högre nivå eller lösas genom begäran av förhandling enligt 14 § MBL. Begäran om central förhandling ska framställas till arbetsgivaren senast på sjunde dagen efter den dag då protokollet från samverkansgruppen är justerat.

De befogenheter och det ansvar som arbetsmiljö- och förslagskommittéerna vid Sjöfartsverket tidigare haft ska istället tas över av samverkansgrupper.

Exempel på andra former av samverkan är bland annat:

Medverkan i samverkansarbetet är en del i de anställdas ordinarie arbetsuppgifter.

De anställda har rätt till arbetsbefrielse eller ersättning för facklig information fem timmar per kalenderår, exklusive förflyttning mellan arbetsplatsen och den plats där informationen hålls. Det är parternas ansvar att se till att tiden för informationen inte innebär att verksamheten åsidosätts. Ersättningen beräknas, om informationen förläggs utanför ordinarie arbetstid, som enkel övertid men utgör däremot inte övertid eller mertid. Ersättningen kan inte heller bytas mot ledighet.

Detta avtal gäller från och med den 1 maj 2000 tills vidare med en uppsägningstid av tre månader. Parterna ska gemensamt, minst en gång per år eller vid behov, göra en översyn och uppföljning av avtalet. Möjlighet ska då finnas att göra justeringar om parterna anser det nödvändigt.

Lokala avtal om samverkan för utveckling ska slutas med detta avtal som grund. Om lokala avtal som slutits med detta avtal som grund sägs upp, ska uppsägningstiden inte börja gälla förrän frågan har behandlats i den centrala samverkansgruppen. Därefter ska en lokal förhandling äga rum med beaktande av de riktlinjer som den centrala samverkansgruppen givit.

Om någon arbetstagarorganisation säger upp detta avtal upphör samtidigt med detta avtal alla Sjöfartsverkets lokala samverkansavtal med den organisationen. MBL och AML ska då i sin helhet tillämpas mot denna organisation. Övriga organisationer fortsätter att samverka enligt det lokala avtalet.

Norrköping den 5 april 2000.

Sjöfartsverket SRAT

Jan-Peter Elf Nils-Bertil Rosén

SEKO ST-Sjöfart

Göte Karlsson Birgitta Pettersson